Ja då var det dax att stuva om i huvudet och lägga alla negativa tankar längst bak, om inte annat så för Signes skull. Vad lyhörda dom är märker på en gång när det är något fel med 2 beningarna. Just nu ligger hon i Bian nedanför mej, då behöver hon inte ha struten eftersom jag kan hålla koll på henne.Livet går vidare om än lite tyngre, gillar inte att behöva bestämma över liv och död. Men till skillnad från människan behöver inte våra sällskapsdjur plågas till döds.
Signe som babbas,liten rund och helt ullig i pälsen
10.700 kostade kalaset och vi betalade 3600 resten betalade Agria.Nu betalar man 2.100 i självrisk och sedan 250 per tusenlapp,man blir lite smått chockad när man märker hur dyrt det blivit.Borde nog kolla upp beskeden varje år men det gör jag inte, dom flesta gånger som man går till veterinären får man ju betala allt själv eftersom man inte kommer upp i 2.100.Tur som sagt att man har friska hundar, när det är något med dom är det för det mesta helt åt helvete tyvärr.
För att det inte ska bli för ledsamt slänger vi in en rolig historia som slutkläm.
Ha det bra
TUFFA GRABBAR….
Tre män satt och skröt över vilka uppgifter och krav de hade på sina fruar. Den första mannen hade gift sig med en kvinna från östkusten och han hade bestämt ställt krav att hon skulle sköta disken och städa huset.
Det tog ett par dagar utan att han såg något, men på tredje dagen kom han hem till ett rent hus med disken diskad och undanställd. Den andra mannen berättade att han hade gift sig med en kvinna från Skåne. Han hade gett frun tydliga order att det var hennes uppgift att sköta all disk, matlagning och städning.
Första dagen såg han inga resultat, andra dagen såg han att det blivit lite bättre. Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en vällagad middag på bordet. Den tredje mannen hade gift sig med en kvinna från norra Sverige. Han hade sagt till henne att hennes plikter var att hålla huset välstädat, diska, klippa gräsmattan, sköta tvätten och varm mat skulle stå på bordet varje dag. Han sa att första dagen såg han ingenting, andra dagen såg han heller ingenting. På tredje dagen hade svullnaden lagt sig såpass att han kunde se lite på ena ögat.
I alla fall nog för att fixa en macka och fylla diskmaskinen.
|
Siv
10 februari 2010 06:11
Vilken sötnos;-)
Förstår att det inte är lätt att stuva om men bra om det går.
Kramen
Phia
10 februari 2010 06:16
Förstår att Ni har det jobbigt nu,,Gud så underbart söt hon är på bilden.Kram
Snuffsan
10 februari 2010 07:32
Sötnos,tänker på er
Sussi
10 februari 2010 09:17
ååå så söt hon var/är :-)
Visst är det bra att man ändå har möjligheten att ta bort dom om dom lider för mycket. Fattar inte varför inte vi människor kan ta efter det. Vad är det för mening att lida när det inte finns nåt mer att göra. Men förhoppningsvis gäller ju inte det Signe nu.
Dom känner ju på sig när man är ledsen. Sånt kan man inte gömma för dom..
Kramisar
http://allt-om-inget.bloggagratis.se
Flanören...
10 februari 2010 10:40
Det är gott virke i Stoschorna norrifrån.
Undrar en sak, tänker ni ta fram någon kull i vår?
Har funderingar på att skaffa hund.
En robust en, som håller igång "gamlingen".
Alltid bättre att köpa från såna man har fått inblick i.
http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se
Callencos
10 februari 2010 12:57
Jaaa Monica, vad ska vi göra? Våra söta små fyrfota vänner, det är rent förjävligt när de är sjuka. Och dyrt!!! Jag har visserligen "bara" 1100 i självrisk + 15% men vad hjälper det när veterinärvården är sänkt till 25.000 i stället för 30.000 när jag skaffade den. Och vad hjälper det när vi redan knaprat en hel massa av dessa pengar redan under sommar/höst. Kalaset nu gick på 28 laxar, jag hade tydligen 13.800 kvar på Agria så 14.000 fick jag stå för själv idag. Mums!!!
Men nu hoppas jag att grabbhalvan återkommer med liv och lust till de friskas samhälle, fast han ser bra ynklig ut just nu.
Många tankar till Signe, hoppas hon ändå kryar på sig och kan leva ett schysst liv in i det sista.
Kram kram,
Carro och grönisarna
http://www.callencos.se
Monica
10 februari 2010 16:58
Ja vad gör man inte för dom, hoppas han blir helt bra i benet nu.Det kostar att ligga på topp, synd att dom inte gjorde den här op från början. Var inne och såg bilden, ser ont ut hoppas det läker snart.
Kram
Marilyn
10 februari 2010 17:59
Som vanligt kan jag inte finna några som helst ord i allt det svåra som ni får gå igenom just nu. Förstår hur tungt och hjärtskärande det måste ha varit att få detta sorliga besked. Här kan vi bara beklaga den sorliga nyheten och hoppas att det finns hjälp att få. Att mista sin bästa vän är svårt. Men som du själv säger, vännen ska inte behöva lida. Här hoppas vi av hela vårt hjärta att lilla Signe blir frisk igen.
Många tröstkramizar här ifrån oss alla.
http://vovve.info/papillon-kojan
Christel och Herman
10 februari 2010 19:05
Förstår att det kännas mycket tungt och jobbigt för Dig nu. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att ett under sker och att Signe blir bra igen trots "domen". Tänker på Er.
Kram Christel
http://www.petrini.be
Sussi
10 februari 2010 20:24
Ja men huggorm glömde jag skriva som sommarplåga i mitt inlägg. Läskigt att det tog sån tid att bli återställd.
Tänk om ormar och fästingar kunde utrotas istället. Då skulle jag var nöjd och glad. Fästingar har ju inget syfte dessutom!!
Ha en bra kväll
Kramisar
http://allt-om-inget.bloggagratis.se
Yvonne
10 februari 2010 22:12
Ev,Tunga beslut att ta framöver,men bättre för Signe att springa på gröna ängar med Zeus i himlen än att lida.
Kul historia,inget onödigt snack från norrländskan utan en rak höger,ha ha
Kram på dig från mig.
JJ
11 februari 2010 04:59
Kramen o tummen
Monica
11 februari 2010 06:16
Nu får du ta och blogga lite Yvonne, något måste ju hända ute i bushen;-)