cat

17 juni 2014 10:49

Finaste Argos!
Ber om ursäkt för mina bilder idag ;-)

BP

17 juni 2014 16:18

Den bilden minns jagcsom igår. Måste ha följt din blogg rätt länge med andra ord. Å konstiigt nog saknar jag också Argos. Han var den första och enda hunden som jag någonsin sett som hade en nästan mänsklig utstrålning. Å det är just blicken som jag minns bäst. Den killen pratade ju med oss.

Anitas Malta

17 juni 2014 16:31

Ehhh.. har jag blivit dagvill. Fann inget tisdagstema idag och kom in här av en slump via BP´s blogg. Vilken bild !! Förstår att han är saknad Argos. Fy sjutton vad jobbigt att mista en vän men.. livet går vidare.
Jaha, då får jag ta och klura lite på onsdagens tema. Ha en bra dag !!
https://anitasmalta.wordpress.com/

Freja

17 juni 2014 21:02

Jag älskar de katter jag har och saknar de som inte finns längre. Från den första som jag växte upp med, till den senaste som var min fina burmahona. Alla är personligheter, och de jag har nu är helt olika alla tre. Förstår att han är saknad, och de stygnen sitter otäckt nära ögat!

Violen på Brandholmen

18 juni 2014 07:45

Förstår att du saknar Argos, han ser så underbart lugn och trygg ut! Svårt att mista en kär vän vare sig det ett djur eller en människa!
Ha en bra dag! Soligt här också! I kväll invigs den "nya hamnen", då blir det säkert en riktig folkfest.

Hanna

18 juni 2014 09:33

Finaste vovven! Det syns i ögat att det var en vänlig själ. Ha en fin dag!

Anne-Mari

18 juni 2014 10:28

Fantastisk bilde !

Kerstins foto

18 juni 2014 14:12

Ja man slutar aldrig sakna sina gamla vänner, för de är de allra bästa vänner man kan ha. Ser inte kul ut med stygnen så nära ögat.

Erik Semlan

18 juni 2014 15:42

Känner igen ögat, det har du haft med förut.
Kan förstå att saknaden efter Argos kan kännas mer ibland.
Min länk: http://erik56.blogg.se/2014/june/syna-sommarna-2.html

Arja

18 juni 2014 22:18

Halloj!
Stackarn, men ett fint foto på en snäll blick!

Caroline

22 juni 2014 23:47

Nu vet jag inte vad som hände er hund, men förstår att det är sig en väldig saknad då de inte finns längre. Ens husdjur blir ju som en extra familjemedlem.
Drar mig själv för den dagen då våran Jycke väljer att lämna oss.