Då var det gjort och jag känner en stor sorg och saknad.

I måndags tog vi beslutet att låta Gösta somna in något som inte var helt lätt men helt rätt.

Allt gick lugnt till och veterinären hade han träffat förut så han var helt lugn med henne, är tacksam att han inte verkade fatta någonting utan var lugnet själv.

Gösta 16-10-14 till 20-03-02.

Nu börjar nog verkligheten komma ikapp mej känner mej helt nollställd men det är bara att gråta klart och ta i med nya tag för nästa vecka ska vi gravsätta mor.

Först Silverdal eftersom vi hämtar urnan själva seda upp till Edsbro för en liten cermoni, får köpa några fina tygblommor till graven för plast vill jag inte ha.

Jacob ville ha en hund på en gång så här är Svante även han en Carne Corso men helt olik Gösta både i färg och storlek, Gösta vägde bara 3,5 kilo vid nio veckor Svante väger 8 kilo.

Han är ingen kameleont utan bilden där han sover är tagen med blixt.

Han är ingen ersättare och kommer aldrig att bli det men med facit i handen var det nog rätt beslut för jag har fått något annat än elände att tänka på.

En ny stjärna att träna upp och socialisera och Sture trivs med sin nya kompis för han älskar ju valpar och har ju aldrig varit ensamhund.

Tur att vi går mot vår så man har trädgården att pyssla i för att skingra alla tankar.

Nu blommar det fint i köksfönstret, efter blomningen gräver jag ner lökarna i rabatten och hoppas dom kommer upp nästa år.

Ha det bra