I söndags när vi skulle hämta tavlor mm från lägenheten i Täby vräkte regnet ner så klart.

Känns inte bra när ett liv tar slut fast det inte är slut även fast jag sagt att jag måste avskärma mej är det lättare sagt än gjort och det svidet i hjärtat.

Även mina lårmuskler värker efter allt spring i trappen märks att man inte är ung längre.

Maken till trafik har jag aldrig sett i Täby hela Stora Marknadsvägen var igenkorkad både på dit och hemvägen.

I morse var vi till Hakungekrossen för att hämta grus, här behövs inget gym.

Lite skrattretande faktiskt, mötesplats ja ja en pulpet med två poliser bakom för mer än 40.000 människor två timmar i veckan är det allt Sverige kan erbjuda.

HAHA man känner ser ju väldigt säker måste jag säga.

Hemma är man i alla fall trygg, Sture har egen kudde vid morsans huvud och nåde den som bryter sej in nu när Gösta också börjat vakta.

Sol i dimma är riktigt fint .

Ha det bra