Pennelina

6 september 2011 07:24

Regn har passerat och regn kommer, men just nu spricker det upp till allt blåare himmel.

Sorgen måste få ta sin tid...

Kramar <3<3<3

cat

6 september 2011 08:40

En sådan regndag hade vi igår. Idag ser det inte lika illa ut.
Förstår att du alltid kommer att sakna söta gubben. Som Pennelina säger, så måste sorgen ta sin tid.
Kramar

Siv

6 september 2011 11:18

Kämpa på, bamsekram från oss

cat

6 september 2011 11:33

Tycker inte att du ska stänga ner bloggen. Bilderna på Argos är ju underbara och nu är den ju en minnesbank över en härlig hund som firar att han har funnits och levt.

Ann-Margret & Vinja

6 september 2011 11:34

Usch och blää för regn, inte kul alls :( Ja den svängen där vi vände såg verkligen lockande ut :) Bara hoppas den leder nånstans också och inte tar slut efter några hundra meter :(

Sv. Jo det gick bra hos doktorn för sonen idag. Lite läbbigt bara att titta när han skar upp och tog ut det som skulle bort.

Förstår att det fortfarande är svårt utan gossen. Fast det får göra ont ett tag efter för det bevisar ju att man verkligen älskade dom.

Sköt om dig.
Kram

Pia

6 september 2011 11:35

Ja regnet öste ner över mej och hundarna i morse. Klart att saknaden är stor:(( Han var ju en stor personlighet. KRAM KRAM

Mimmi

6 september 2011 11:52

Låt livet suga, när det går så fort som det gjorde den här gången hänger man inte med och det känns ännu värre än i vanliga fall;-(
Stor kram från mej

Beate

6 september 2011 13:28

1. Du har bytt header!!! Kanoooon!!!
2. Solen strålar på dig just nu, lite blåsigt bara.
3. Läste Cats kommentar och förstår att du funderar på att lägga ner bloggen. Gör INTE det!!! Tycker att du är skyldig Argos att fortsätta, han har ställt upp på allt och mera därtill. Jag menar han har funnits, har gjort oss läsare glad... låt honom vara med även i framtiden. Det kallar jag för att hedra hans minne på ett sätt som han förtjänar!!! Kram!!!

Beate

6 september 2011 18:01

Svar: Tack Monica för att du tyckte att mina skor var fina och vita. Det var fina och var vita för cirka ett år sedan. Efter två tvättar blev dom iofs vita igen, men nu har tanten (=jag) trampat sönder sulan under hälen (=små sten letar sig in i skon), vilket i sin tur betyder släng skiten.
Men jag var fkatiskt förvånat hur vita dom såg ut på bilden, måste ha varit solen som sken på dom;-)

PS. Tycker du ska visa dina fötter på bloggen nu - du också, det räcker med gummistövlar;-) DS

Madde

6 september 2011 21:46

Kan bara hålla med om att tomheten och saknaden får en att tappa orken och lusten till det mesta :-(
Vi han ju iallafall ta ett långt farväl av Bonzo och Svinto... Dock känns det som en klen tröst!

Kram

Sussi

6 september 2011 22:19

Den där sorgen kan ta lång tid. Inte ska man stressa den heller. Har resterande gänget slutat leta efter Argos än?

Kramisar

Yvonne

6 september 2011 23:01

Sötnosen finns i våra hjärtan,
Du finns i vårat hjärta med din blogg,livet vore tomt utan din blogg,
Varm kram