Beate

19 oktober 2011 08:10

Zeus och dom "gamla" har jag ju aldrig mött, men jsg kan tala om för dig att jag saknar Argos i varends fotoutmaning. Han fick mig att skratta och titta i hans talande ögon.
Sedan skrattade jag lite om ditt hot att ge dom till plågsamma djurförsök;-) Du har en skön humor Monica... mitt i bedrövelsen.

cat

19 oktober 2011 08:54

Förstår att du saknar din urgulliga killar. Argos var ju dessutom som Beate skriver en hund som genom sitt fotomodellande fick en att le och skratta.
Deras minne lever kvar här på din blogg också.

Siv

19 oktober 2011 09:53

Ja visst saknar man dom och minns nästan bara deras goda sidor. Här har man nog också hotat med plågsamma djurförsök;o))))några gånger när dom slagit dövörat till.
Fina bilder på två läckra grabbar;o)
KRAMEN

Susan

19 oktober 2011 10:07

Ja visst sakanar man sina svunna vänner så det gör ont :(. Dixie kommer jag aldrig komma över och att få en hund som är i närheten av henne funderar jag inte ens på. Dina killar var så fina och Z en sådan personlighet.
Varm kram

Pennelina

19 oktober 2011 12:56

mmmm... jag saknar min första häst också...

kramar <3<3<3

Ann-Margret & Vinja

19 oktober 2011 14:48

Vilken tur du han ut och gå innan det började regna. Men hur tidigt går du upp om du hunnit med 2 rundor innan halv 10.

Fina kort på dina gossar :) Förstår att du saknar dom.

Kram

Sussi

19 oktober 2011 21:26

Men vilka gosiga killar! Klart man saknar dom. Jag vill inte ens tänka tanken hur det kommer kännas efter Doris går bort. Fast man måste väl börja förbereda sig lite snart. Hon är ändå 11 år snart..

Sv. Som tur var hittar jag hit ändå. Utan länk. Men konstigt att den bara försvinner..

Kramisar

Ninz

19 oktober 2011 22:31

Varför skall kärlek smärta så?! Men det är väl ändå det som också är kärlek *puss* Det är först när smärtan börjar lägga sig som man kan tänka tillbaka. Tiden gör att ärren gör mindre ont, men saknaden kommer alltid att bestå <3
KRAAM!

Yvonne

19 oktober 2011 23:45

Kan låta konstigt men saknar dem jag med.
Själv har min änglahund den svarta sch tiken fastnat i min själ.
Kraaam

Yvonne

20 oktober 2011 00:54

uppdaterat

Phia

20 oktober 2011 07:45

Visst saknar man och minns med glädje många stunder..Kommer ihåg när jag blev riktigt irriterad på vår Bamse,,"skärp dig nu ,annars ska matte göra vintermössa av dig",,naturligtvis inget jag menade...

Monica och Jacob

20 oktober 2011 18:49

Ja så är det nog;-)))
Ha en skön kväll;-)

Ninz

20 oktober 2011 09:43

Sv; Det är allt tur att min lilla Racer-hund är självgående, för jag är det då rakt inte. Jag frågar honom...hur gör man här? Å Von Tott visar...-Så här gör man matte *asg* Gull-Plutten
KRAAM!

Ingegerd

20 oktober 2011 19:54

De är verkligen olika varandra i huvudena. Jag gillar då hundar är heterogena. Så tråkigt med dessa grupper på utställningar där alla ska se ut som kopior. De ska ju ha lite inuti skallen också.
Trevlig helg - helst utan regn.