Det stod att läsa om den svenska mannens idealkvinna i kvällstidningen, yes, yes, yes det stämde på pricken med mej. Hon ska ha långt blont rakt hår, blåa ögon och kurvig kropp. Men säg den glädje som varar, när jag läste fortsättningen sket det sej helt. Det fortsatte med ska vara mellan 1,66 och1,70 gärna vilja ha barn och vara glad och trevlig, bara för elaka dvärgen att inse fakta.

Igår kväll satt vi och pratade om våra tjejer Moa,Elsa och Xanna och vårt liv med dom. Elsa var en blandning mellan Schäfer och Terv, men hade inte någon likhet mentalt med någon av dom kanske lite schäfer på nerverna .Hon skällde max 10 ggr i hela sitt 13åriga liv och rädsla visste hon inte vad det var därav alla dräneringsrör.Rumsren blev hon inte förän hon var bortåt halvåret, och när hon löpte hände det en och annan olycka resten av livet. Som valp var hon helt hopplös för att som vuxen bli en helt underbar hund, som gick att ha lös överallt. Att vi överhuvudtaget satsade på en hund till efter Elsas valptid är för mej en gåta, men med Moa kom en helt annan typ av hund in i huset. Även hon var en tyst hund, men en alfa som inte tog emot stryk och försvarade Elsa jämt. Kul att se dom undrar om Elsa visste om  Moas backup, och om hon visste att hon hade en bodyguard tro. Xanna blev flockmedlem för att husse ville ha ett långhår, tyvärr blev hon helt mattefixerad redan från start så där fick han lång näsa.Jag kunde inte gå utanför dörren utan att hon blev ledsen, hon satt och stirrade rakt in i ytterdörren hela tiden som jag var borta vilket kunde kännas jobbigt. Hon var ett hår av hin   men gick bra med dom flesta hundar, men hennes försvarslust   kunde ha varit lite mindre. Ja nog saknar man dom alltid, ett mer sammansvetsat gäng får man leta efter underbara hundar alla tre var och en på sitt eget vis.

 http://www.youtube.com/watch?v=JIgIWL-qElM

Ha det/Jacob o Monica